ibland...

förändras livet och nåt helt oplanerat händer ...
det behöver inte vara något.... dåligt
bara nåt som kastar om verkligheten totalt och gungar din värld...
så är det just nu...
nåt oplanerat, nåt overkligt som egentligen inte ska kunna hända är här...
och jag vet inte riktigt hur jag ska ta till mig det...
tror att jag fortfarande är i chock tillstånd
att en del av mig fortfarande förnekar det uppenbara
en del av mig känner otrolig lycka och en del av mig känner sig liten och ledsen och nånstans mitt emellan finns jag...
livrädd för vad som ska hända hur allt ska bli och om jag / vi ska klara det ?
i stället för att bara planera vårt bröllop planerar jag / vi för nåt helt annat oxå som nånstans i allt det hela ska kännas rätt....
trots att det inte var alls så det skulle vara eller ens skulle kunna vara...
När jag fick veta var min första reaktion att gråta hysteriskt ,eftersom jag verkligen inte såg mitt liv förändras så mycket på några minuter ....
Nu gråter jag inte ..jag ler lite ibland ..är ängslig i bland och funderar massor på hur livet kommer att bli....
Det är trots allt bara en dag sen beskedet ...
så jag har inte riktigt hunnit dela med mig av mina tankar ,känslor och allt som snurrar i huvudet....
jag tror det blir bra i slutändan...
jag och J har alltid levt med att det blir bara så besvärligt som man gör det ...
och med hans lugn och kärlek känns det lite lättare...
att han finns vid min sida genom allt är min största lycka och styrka ...
han är min bästa vän ...
det kommer säkert att finnas stunder då jag önskar att det var på ett annat sätt...
stunder då jag älskar mer än livet själv och glömmer bort oron...
men just nu lever jag nånstans mitt emellan som sagt ...

Jag väljer att skriva om det på min blogg...
för att det är det enklaste sättet att dela det med er mina vänner...
om ni läser det i kväll så vänta med att ringa tills i morgon om ni undrar över nåt eller bara vill fråga nåt....
jag vet inte om jag orkar prata just nu ...
här i mitt mellan land...
inte för att jag inte uppskattar att ni hör av er
eller bryr er men för att jag själv inte riktigt hittat hem ännu...förstår ni ?

Hur som helst för er som inte listat ut det ännu som många i min närhet redan gjort ska jag kort berätta...

nångång i höst dyker det upp en familjemedlem till hos Karlsson-Grönlund...
det som enligt alla läkare via telefon var biverklningar av min spiral var en liten mini me....
att min mage svällt var inte för en cystas skull utan för att det finns en levande liten människa i mig....
helt oplanerat och för att nån inte lyckas få dit en spiral på rätt sätt växer det ett litet liv i min mage...
min mens har funnits prickfritt varje månad i en massa veckor....
jag har inte mått dåligt ,spytt eller känt av nåt på annat sätt....inte ens haft sötsug efter nåt...eller cravings för nåt----
Läkarna tyckte inte jag behövde oroa mig då jag hade mens osv så jag fick inga snabba tider...
och nu sitter vi här med en liten kula som växer....
och jag vet inte riktigt vad jag ska känna...
jag har missat halva tiden ,är redan i v 18 så jag har förlorat början på nåt stort och nu måste jag hinna ikapp...hur gör man det ?
jag ser inte abort som nåt val ,som några vet har jag gjort en redan och mitt hjärta eller hjärna skulle inte orka med det igen....
dels är det inget foster mer det är en liten människa som är en del av oss...
så hur skulle jag kunna avsluta det ?
Som sagt mina känslor är i virrvarr just nu ...jag oroar mig mer än nåt annat,,,
funderar på om det kan vara nån skada på barnet eftersom jag har festat eller festat druckit vin och cider...några gånger bara och aldrig så jag varit redlös...
jag har varit sugen på redbull ofta och dricker dem nästan dagligen och det sägs ju vara skadligt för foster
och min störtsta oro är naturligtvis om barnet har tagit skada av nåt som skulle skydda mig från såna som de ?
jag vet inget försen om två veckor då vi helt plötsligt ska på ultraljud och vad gör man då om allt ser hemskt ut ??
så många frågor och jag har inga svar ...
bara en massa funderingar...
en massa dumma saker jag tänker på som hur tjock jag ska vara på bröllopet ..att jag har en klänning som inte passar och ringar som inte kommer att kunna bäras på fingret ....att jag inte kommer att vara slank och snygg på bröllopet som jag alltid velat vara om jag gifter mig---är det försent att skjuta på det ??
nåja allt löser sig säkert till det bästa ....
jag kan inte fundera mer just nu...
men nu vet ni kära vänner ....