vemodig...

blev jag idag....
har lämmnat J på Kallax och det innebär alltid 2 veckor av längtan...
men det e minst lika jobbigt för han som för mig ...
det e han som missar två veckor med kidsen och två veckor med mig förstås...
fast han gör det för vår skull ....
och jag e stolt över han....
Vemodet kom igen då jag tänker på fam E som har en tung dag idag...
som jag sagt förut jävligt orättvist...
men kanske det innebär att det kommer att finnas en annan lösning vem vet...
i alla fall trots vemodet så blev mitt hjärta varmt då Wilma lägger sin lilla hand i min på flygplatsen och säger ....
Jag älskar dig mamma...