åka hem.....så sa de på dagis idag...när jag och Wilma stormade in med andan i halsen...lagom sönderstressade och försenad efter en hemsk morgon med wille på dåligt humör och Wilmas ständiga jakt på tutten som aldrig är där den skall vara......visst tyckte jag att Wilma verkade röd i ögat men jag trodde och tror fortfarande att det måste vara nåt hon fått i ögat som spökar...visst rinner det lite osv men när Wilma har haft ögon inflamation har hon haft väldiga problem....men men det e bara så snällt att bita ihop klä på skräpet och åka hem....vad kan man annat göra...kändes bara lite surt när jag nyss varit sjuk en vecka...men men sånt e livet...
Allt e inte rosa moln och bomull....allt e inte alltid så perfekt....att älska nån räcker inte alltid när man inte förstår varann....
1 kommentar:
Hej vännen ,ja nog har du det du gör,men du gör det bra.
Och skriver så bra också ,jag är imponerad att du hinner allt.
Jag tror inte en man kan förstå hur mycket vi kvinnor egentligen gör.
Men jag vet, been there done that.
Nu är min minsting 17 år och livet förändras, och kraven på oss mammor
förändras.
Inte lika mycket kroppsligt slit ,det blir mer mentalt.
Men varje ögonblick är värdefullt,passa på att mysa och gulla för fortare än man tror så är dom stora.........dom små monstren.
Kram / Kicki
Skicka en kommentar